When was the last time you did something for the first time?
Läste en så himla fin artikel i juniutgåvan av brittiska Vogue igår (brukar inte köpa den men kände för att vara lite extra cool). Den var skriven av en kvinna som en dag tillsammans med sin man beslöt sig för att flytta till Panama. Temat i artikeln var väldigt mycket om att göra någonting spännande, nytt och leva på ett "fritt" sätt, utan bekymmer, utan några måsten. Jag känner igen mig ganska mycket i det hon skrev, att man ofta tänker på hur fint livet hade varit om man bara levt på en öde strand och köpte frukt i den närsta lokala byn i ett tropiskt land. Det är min ultimata dröm - leva den livsstil vi kallar "fri".
Det som skilde denna artikel från många andra med liknande tema var dock att den inte glorifierade allt det här, utan den berättade sanningen. Att ja, det kanske är härligt att bara strunta i allt vad storstäder och internetuppkoppling heter, men bara för att man lever i "paradiset" går man inte alltid runt med ett leende på läpparna. Som ett quote från filmen The Descendants säger: "How can they possibly think our families are less screwed up, our cancers less fatal, our heartaches less painful?". Även om det till ytan är en perfekt miljö, dit många reser på semester för att koppla av, så finns där också problem. Man kommer aldrig kunna fly undan livet.
Jag vill så himla gärna leva i ett charmigt strandhus på en vit sandstrand med turkost hav någon gång i mitt liv. Men jag kommer aldrig tro att det kommer göra mitt liv perfekt. För inget är perfekt. Livet är vad man gör det till. Någon som lever en förort i England är inte olyckligare än dig. Det handlar inte om var du bor, utan om vad du uppskattar. Detta låter kanske alltför cheesy men det är verkligen de små sakerna som gör dig lycklig. Du behöver inte köpa upp en egen ö på Maldiverna och bygga en lyxmansion för att bli lycklig liksom. Lev hur du vill, men oavsett var du bor kommer du alltid att tröttna efter ett tag. Det är det jag försöker påminna mig själv om varje dag när jag drömmer mig bort till små öar med 35-graders värme året runt. Uppskatta det du har just nu, för även om Sverige är "tråkigt" så kommer den ön också bli tråkig efter några år. Så mitt mål i livet är numera att leva där livet tar mig, oavsett om det handlar om en storstad, en strandhydda i ett tropiskt land eller typ Göteborg. Prova på nya saker. Vill aldrig leva hela mitt liv på ett ställe.
Jag vill så himla gärna leva i ett charmigt strandhus på en vit sandstrand med turkost hav någon gång i mitt liv. Men jag kommer aldrig tro att det kommer göra mitt liv perfekt. För inget är perfekt. Livet är vad man gör det till. Någon som lever en förort i England är inte olyckligare än dig. Det handlar inte om var du bor, utan om vad du uppskattar. Detta låter kanske alltför cheesy men det är verkligen de små sakerna som gör dig lycklig. Du behöver inte köpa upp en egen ö på Maldiverna och bygga en lyxmansion för att bli lycklig liksom. Lev hur du vill, men oavsett var du bor kommer du alltid att tröttna efter ett tag. Det är det jag försöker påminna mig själv om varje dag när jag drömmer mig bort till små öar med 35-graders värme året runt. Uppskatta det du har just nu, för även om Sverige är "tråkigt" så kommer den ön också bli tråkig efter några år. Så mitt mål i livet är numera att leva där livet tar mig, oavsett om det handlar om en storstad, en strandhydda i ett tropiskt land eller typ Göteborg. Prova på nya saker. Vill aldrig leva hela mitt liv på ett ställe.