Start all over
Ibland är livet skit o ibland är livet jävligt bra. Det är nåt jag lärt mig under de senaste månaderna. Asså egentligen vet vi så fruktansvärt lite om livet. Varför mår vissa bra och varför mår vissa dåligt? Vad avgör om du föds i en hydda i Afrika eller i ett penthouse i New York? Jag tror ju inte på att det finns nån gubbe i molnen som bestämmer vem du kommer spendera ditt liv med eller hur mycket pengar du kommer tjäna eller hur många olyckor du kommer vara med om. Livet är fan inte rättvist. Det är inte menat att vara rättvist. Godhjärtade oskyldiga personer får vara med om större tragedier än någon seriemördare nånsin kommer få uppleva. Om alla människor föds goda och förtjänar förlåtelse och ska ha samma förutsättningar varför händer då katastrofer varje dag. Varför krossas hjärtan, varför brinner hus ner, varför finns det människor utan tillgång till rent vatten, varför störtar flygplan, varför?? Jo för folk är idioter och människan är för korkad för dess egna uppfinningar. Vi är så jävla self destructive att det inte är klokt. Vi vet inte allting och kan inte bota alla sjukdomar. Och det gör mig så jäkla arg. Vi är ju egentligen ganska korkade allihop.
Ingen allsmäktig kraft kommer sörja din sorg. Det finns ingen som bestämmer ditt liv åt dig för man är själv i världen. Jag må låta extremt negativ just nu men det är faktiskt ett väldigt positivt tankesätt när man tänker på det. Det finns ingen förbestämd tidslinje för vad du kommer vara med om. Det är slumpen! Små små situationer och händelser som kommer samman och blir en. Tänk så mycket mer deppigt om en skäggig gubbe bestämde sig för att du skulle missa bussen eller mista en familjemedlem för att han tyckte du förtjänade det. Saker o ting, bra som dåliga, kommer att hända för det är så allt funkar. Fråga inte mig varför för det tror jag ingen vet, speciellt inte en 19 åring som sitter och bloggar på en blogg hon lade ner för 4 månader sen. Du måste må dåligt för att må bra. Och det är väl lite det som gör livet så himla bra också.